Talk that talk
Man förstår inte hur skönt det är att komma hem till päronen förrän man en dag slutar att ta samma buss hem, och slutar att gå samma sträcka från busshållsplatsen.
Det är i vanlig ordning obeskrivligt att få vara på hemmaplan, känslan av att känna igen sig, kunna vägarna utantill och av en slump träffa på en massa kompisar ute i kylan jag inte fått träffa på alldeles för länge. Helt sjukt hur mycket jag uppskattar varenda liten grej när jag är hemma i stan efter att ha varit på vift i tusen år (känns det som). Uppskattar till och med att bara känna igen mig och kunna gå någonstans utan google map...... That amazing feeling.
Imorgon alternativt på måndagsmorgon flyttar jag (förhoppningsvis sista gången, på ett bra tag) till Stockholm och det är blandade känslor. Det ska bli kul att få bo i storstaden, lära känna dom nya arbetskollegorna, jobba på ett nytt jobb och träffa nya människor utanför jobbet men det är väl alltid lite vemodigt att lämna alla kompisar här hemma som man är van vid att kunna springa till lite när som helst.
Men jag tänker ta vara på min lilla helg! Snart kommer Frida hit, sen är vi ett gäng som ska på bröllop ikväll och jag kommer säkert gråta som en babian........ Är verkligen inte menad för såna här fina events. Gråter som om jag vet inte vad men det ska bli kul att få spendera min kväll med fina människor och se två människor lova evig kärlek till varandra!
