Kärlek och så
Ibland hittar man någon man bara klickar med. Det behövs inga knep eller någon kamp. Det är enkelt och okomplicerat redan från början. Den rena och ovanliga känslan när det händer. När du från start vet att det här är något bra, det här är rent och som det ska vara. Det här kommer bli roligt. Fritt från osäkerhet och rädsla. Ni vet, när man det på någon och bara brister ut i ett skratt fyllt av värme och förhoppningar. Känslan av att det är nu det börjar. Om jag får välja mellan alla sinnestillstånd man får känna, så är det här min favorit. Den leken som inte är något mer än en lek, inget spel, inget fusk. Att spela svår är ett minne blott. När man vågar ringa när man känner för det och veta att han svarar. När man ses och blir barnsligt glad över personens närvaro.
När man, utan att man förstår det skälv, blir en gladare människa av den människan. När hjärtat känns lättare och det svåra inte alls speciellt svårt. Åh, den känslan, den som fyller upp hela magen med lättsamhet. Tänk hur speciellt det är att en person kan göra mig till en bättre person bara av närvaron i mitt liv. Det alldeles ljuvliga i när han retas med mig. När någon tar fram den barnsliga sidan, den som annars inte syns så ofta i ett liv där man ska vara vuxen.
Precis den känslan som får en att glömma vad kärlek har gjort med en tidigare. Så självklart att våga igen när man minns hur kärlek spelas ut i alla regnbågens färger. Det existerar så oändligt många former av kärlek. Övertygelsen som tillslut nåt en av att det är värt det, det är verkligen värt det, att få bubbla av skratt och känna den fullkomligt ljuva känslan av förälskelse.
