mariatheresa.blogg.se

 

För inte så länge sen var jag taggad inför London. Jag undrade vilka plagg som skulle packas ner i väskan, vad som skulle få stanna hemma, hur det skulle vara att flyga själv (tråkigt som fan), om jag skulle hitta (har ju en tendens att gå vilse) och om allting här hemma skulle förändras under tiden jag var borta. 

 

Det är en sak att vilja åka, få drömma sig bort att bara sticka ifrån alla man älskar och ett land man väl känner till. Men att faktiskt boka flygbiljetten, säga hejdå, åka iväg, anpassa sig till ett helt annat land och faktiskt bo i ett annat land, det är en annan femma. 

 

Jag lärde mig mycket  även om jag inte läste klart hela min kurs och jag har träffat människor från världen över jag aldrig skulle fått träffat om jag inte tog chansen när jag väl hade den. Man lär sig skaffa vänner för att man måste och förhoppningsvis väljer man dom bra och inte hamnar åt helvete i livet. För man vill väl ändå inte be forever alone, like litterly forever alone. Man måste våga och man måste pusha sig själv.

 

Nu har Vendela (en av mina finaste kompisar) åkt iväg till Frankrike för att plugga, och SOM HON TJATAT om att få sticka iväg! Nu har hon äntligen gjort det och jag är så stolt (!!!!!) för det är ju faktiskt en jävligt stor grej. Första gången jag träffade Vendela på ett halvår, var ett par dagar innan jag skulle resa till Australien. Hon var samma glada tjej och stod bakom kassan på Waynes. När vi väl insåg att vi inte hade setts på typ ett halvår men pratade som om vi sågs igår så insåg vi nog båda två att det kan vara det bästa med vår vänskap. Att inte behöva ses på flera månader, men samtidigt ha stöttat varandra under hela den tiden och när vi ses, då är allting precis som vanligt och det är dom här vännerna man ska hålla fast vid. Dom som distansen inte kan förstöra- för visst förlorar man kontakten med många när man far ut på äventyr även om det inte ska behöva vara så. Men det är sorgligt och sant. 

 

Så till Vendela som befinner sig i soliga Frankrike. Ett par rader till dig. Jag är så himla jävla stolt över dig, du har jobbat hårt, bokat flygbiljetten, sagt hejdå och nu bor du i Frankrike din jävel. Jag är övertygad om att du kommer träffa många, fina människor från hela världen och alla kommer vilja vara kompis med dig för du är ju du. En galen, snygg och glad tjej från Sverige. Vem vill inte hänga ihop med en sån pinlgla? NJUT nu av varenda jävla sekund och kom tillbaka med en massa galna historier som jag kan få lyssna på! ♥

 

För en sak jag lärde mig när jag var i London även om jag många gånger ville hem så var det att allt jag oroade mig för innan ändå inte spelade så stor roll. Vad jag skulle slänga ner i resväskan, om jag skulle hitta vägen eller åka vilse spelade egentligen inte heller så stor roll för varje sekund skulle bli en skön historia. I slutändan löser det mesta sig och går någonting snett på vägen kan man bara skratta åt det senare. För när man kommer hem kommer man märka att, i princip ingenting har förändrats.

 

Så får ni chansen att resa ensam, då ska ni ta den för ni kommer lära er så sjukt mycket och ni kommer tacka er själva i slutändan. Packa resväskan och stick. Det är egentligen bara allting i början som är läskigt, allt innan, men när man väl sitter på flyget - då finns det ingen återvändo och då måste man bara njuta. Det är läskigt, spännande men samtidigt så jävla häftigt att kasta sig in i något man inte har en aning om. KBK!!!!!! Världen är er.

 

Till er som vill hänga med Vendela på hennes resa, HÄR hittar ni hennes blogg.